Den kvinnliga grenen av Karmelitorden tillkom på 1400-talet. Karmelitnunnorna i Sverige har sitt kloster i Glumslöv, Rydebäck. Där lever de sitt helt kontemplativa liv i klostrets avskildhet (klausur). Klostret bär namnet "Den barmhärtiga Kärlekens Karmel och av Thérèse av Jesusbarnet". Lilla Thérèse förstod hur Gud längtar efter att ösa sin barmhärtighet över människorna. Hon öppnade sig helt för att motta den... och förmedla den: "I min Moder Kyrkans hjärta skall jag vara Kärleken".

Karmel i Glumslöv vill fortsätta hennes sändning och bära vittnesbörd om Guds barmhärtiga kärlek.. och så sprida kärlekens eld i världen. Karmeliterna är vigda åt Jungfru Maria och är uppkallade efter henne; "Den saliga jungfru Maria av berget Karmels orden". Vi bär hennes dräkt och lever hennes liv, i det fördolda, i förening med hennes Son. Liksom hon, ger vi honom åt världen. I Maria är Karmels ideal till fullo förverkligat. Hennes närvaro genomtränger hela den karmelitiska kallelsen. I henne förlorar öknen sin kärvhet och berget blir blommande och ljuvligt.

"De kontemplativas närvaro mitt i Guds folk fyller en liknande funktion som hjärtat i kroppen. Som hjärtat, även om det alltid är dolt, är upphovet till all aktivitet i kroppen, så förmedlar kontemplationen, även om den är dold, liv och helighet till Kyrkan." Påven Johannes Paulus II till karmelitnunnorna.

"En evig källa har i lönndom runnit - Jag vet så väl var den sitt läger funnit"
Vår inre kapacitet är omätlig och vårt hjärta längtar efter en lycka och glädje som spränger det, efter en kärlek som kan mätta det. I Karmel finns en dold källa som kan släcka denna törst och samtidigt en öken som gör oss fria för att uppfyllas av den. Dagordningen är formad så att allt skall hjälpa nunnan att öppna sig för källan i tystnad och ensamhet. Hon har gjort Elias valspråk till sitt: "Herren lever, han inför vars ansikte jag står". Karmelitnunnan har inget yttre apostolat, hennes uppgift är att be för världen. Bönen sträcker sig över hela dagen och genomstrålar alla hennes sysselsättningar.

Det är främst under de två timmarnas inre bön, morgon och kväll, som nunnan exklusivt kan stå inför Guds ansikte. När den yttre tystnaden så småningom frambringar den inre tystnaden erfar nunnan att källan porlar djupt i hennes eget inre, att Jesus, Brudgummen, finns där och samtidigt överallt. Så småningom kommer han att uppfylla hela hennes person och ta hela hennes uppmärksamhet i anspråk. Hon förverkligar varje människas kallelse: att leva i förening med Gud. Även om nunnan avstår från mycket av det som gör livet lyckligt och meningsfullt; familjeliv, yrke och vänskapsband, förverkligas ändå hennes djupaste längtan. Vi är skapade till Gud och vårt hjärta finner sin vila endast i honom. Att ge allt för Kristus fyller människan med glädje... När man funnit pärlan, kan man lämna allt annat.

Ett liv i bön för de andras skull
Femtonhundratalet var en omvälvningarnas tid. Upptäckten av de nya kontinenterna med deras behov av evangelisering, dekadensen i Kyrkan och framförallt dess splittring, gav Teresa impulsen till reformklostren: "Detta är er kallelse, er uppgift. Härför era tårar, härför era böner. Världen står i brand". Denna brand kan släckas med det levande vattnet som i bönen väller fram från själens djup. I Karmel ber vi speciellt för Kyrkan, för de kristnas enhet, för trons utbredande. För att alla skall lära känna och älska Jesus, Guds Son. Karmeliterna följer på så sätt Elias andra valspråk: "Jag ivrar för Herren, härskarornas Gud". Nunnan lämnar världen för att leva helt för Gud. Men av honom leds hon in i världens djup för att bära dess smärta, hopp och glädje.

Klostret i Glumslöv bär namnet "Den barmhärtiga Kärlekens Karmel och av Thérèse av Jesusbarnet". Lilla Thérèse förstod hur Gud längtar efter att ösa sin barmhärtighet över människorna. Hon öppnade sig helt för att motta den... och förmedla den: "I min Moder Kyrkans hjärta skall jag vara Kärleken". Karmel i Glumslöv vill fortsätta hennes sändning och bära vittnesbörd om Guds barmhärtiga kärlek... och så sprida kärlekens eld i världen.

Ett liv i gemenskap
Karmelitnunnorna är eremiter som samtidigt lever i gemenskap. De utgör en liten familj. Antalet skall inte vara mer än 21 systrar. Två gånger om dagen möts kommuniteten för gemensam rekreation. Här märks det att systrarna har ärvt sin Moder Teresas glada humör. Skratt och allvar varvas spontant. Enheten i kommuniteten, systrarnas ömsesidiga respekt och uppskattning skapar ett fridens och bönens klimat. Varje vecka hålls kapitel där systrarna lyssnar till något föredrag eller möts i en djupare dialog. Livet i föreningen med Gud vidgar hjärtat och får även den mänskliga personens hela kapacitet att blomma ut. Så finns i klostret kompositörer, poeter, författare, skådespelare, komiker. Allt till gemensam glädje.

Arbetet
Arbetet utförs helst i ensamhet och tystnad. Den stora trädgården förser systrarna med frukt och grönsaker, men kräver samtidigt skötsel året runt. Vidare är det löpande hushållsuppgifter, ikonmålning, data-arbete och klostrets bokförlag med översättning, redigering, utgivning och försäljning. Genom arbetet lever karmelitnunnan i solidaritet med sina arbetande medmänniskor i hela världen, efterlever sitt fattigdomslöfte, praktiserar lydnaden, deltar i Guds skaparverk och har i arbetet ett utmärkt skydd mot sysslolöshetens frestelser. Genom nunnans vigning helgas hela hennes person. Allt hon gör blir gudstjänst, och vägar till djupare gemenskap med honom.

Andlig läsning
Vid sidan av bönetiderna blir läsningen ett privilegierat möte med Gud. Dagordningen avsätter en timme åt andlig läsning. Bibeln är den främsta källan till kunskapen om Jesus Kristus.Dessutom läser systrarna gärna karmelitordens egen litteratur för att tränga djupare in i sin kallelse. Klostrets bibliotek förser nunnorna med den kristna traditionens rika skatter och ger dem möjlighet att underhålla den andliga bildningen. "Priorinnan skall vaka över att det finns goda böcker... Denna näring är lika nödvändig för själen som födoämnena är för korppen", skrev Teresa av Avila till sina systrar.

Ett liv i förening med Jesus
Varje dag firas den heliga Mässan i klostret. I altarets sakrament blir Jesu offer på korset närvarande. Där frambär han sig själv för världens frälsning och ger sig som gåva både åt Fadern och åt varje människa. Här aktualiseras nunnans hela liv: att vara gåva åt Fadern tillsammans med hans Son för världens frälsning, att stå under korset i bön för världen som Maria, och motta Jesus i nattvarden, som den föda som ensam kan mätta henne. Det är under Mässans offertorium nunnan frambär sitt liv tillsammans med Jesus då hon avlägger sina tre klosterlöften: fattigdom, kyskhet och lydnad.

Från postulant till nunna
Om någon förnummit källans tysta sång under Karmels ökensand och längtar efter att finna dess flöden, kan hon träda in i klostret som postulant. Postulant-tiden varar ett halvt till ett år. Därefter mottar hon dräkten och får novisernas vita slöja. Novitiatet varar i två år. Sedan avläggs tidsbestämda klosterlöften för tre år. Därefter följer de eviga klosterlöftena, då systern helt inlemmas i kommuniteten. Under förberedelsetiden får systern undervisning om allt som tillhör klosterlivet, samt formas på det mänskliga planet till att bli en mogen, harmonisk person. Förberedelsetiden kan förlängas enligt behov.